Jonna Lidström.

Vi skulle åka på semester, hela familjen. Mamma, pappa, lillsyrran, storasyster, svåger och pojkvännen.
Alla såg fram emot denna resa och vi hade lånat en riktigt stor lyxyacht för denna semester.
Tanken var att ge oss ut på stora havet och fara dit vinden tog oss,
och vi hade planerat att vara borta i minst en månad.

Dagen D, när det var dags för avfärd var alla tokstressade och hade fullt upp med att få ner det sista och inte glömma något. Vi hade sovit på hotell för att kunna vara nära till båten när vi skulle åka.
Var och en kollade noga sina resväskor och såg till att inget var glömt på hotellet.
Jag var lite sen med att göra mig i ordning och stod fortfarande framför spegeln när de andra var klara.
Mamma sa till de andra att sticka till båten i förväg medan vi fixade det sista.

När de andra kom ner till båten lastade de in sina väskor och gjorde sig hemmastadda på yachten,
de startade motorerna och körde en runda för att så allt var okej.
Mamma och jag blev till sist klara och gick ner till havet för att hoppa på båten.
Solen sken, havet var stilla och det var en perfekt dag för att vara på havet.

Vi tar med våra väskor ut till hamnen och går längs bryggan, vi ser att båten ligger ute på havet
och när de andra får syn på oss närmar de sig hamnen för att låta oss gå i land.
Helt plötsligt händer det något som gör att båten inte längre går framåt, den stannar..
Och de skriker något åt där utifrån, men vi kan inte höra dem.
Utan att vi hinner blinka börjar båtens framände tippa och går rakt ner under vattenytan.
Båten står rakt upp och sjunker sakta men säkert ner under ytan och jag hör hur jag skriker och skriker och skriker.. de bara försvinner under vattnet, ner i det svarta havet.
Alla våra nära&kära.

PANIK, ÅNGEST.
VAKEN...

Puuh, vilken mardröm jag drömde inatt.
Rätt så overklig, men ändå så verkligt nära.
Ibland vill man kunna tyda drömmar..